Livet börjar och slutar med poesi

Livet börjar och slutar med poesi.

Varje ögonblick är till bredden fyllt av det oerhörda, av mirakel.

Sedan äger vanan makten att slipa allting till ett jämntjockt
grått blyertsstreck.

Tommy Svensson läste poesi under VM 1994. Bland annat läste han Karin
Boyes dikt ”I Rörelse” där början lyder: ”Den mätta dagen, den är aldrig
störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening med
vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”.

Jag tror att kärnan, själva innebörden av de där raderna var det
som gjorde det möjligt för Sverige att vinna ett brons den där heta sommaren
1994.

De där raderna ringer som varsamma kyrkklockor när jag sitter
bänkad framför Argentina-Saudiarabien och Tyskland-Japan. Den största dagen är
en dag av törst. Vad betyder det? Att strävandet efter att uppnå något kan ta
en hur långt som helst.

Det är ett mirakel som alltid står öppet. Det ligger där, som en
guldpeng på trottoaren. De flesta rusar bara förbi, med blicken rastlöst riktad
rakt fram mot nästa erövring.

Fotboll är inte världens vackraste sport på grund av alla
miljardärer till superstjärnor. Fotboll är världens vackraste sport eftersom
den inte bara väcker drömmar, den förverkligar också drömmar. Det ÄR möjligt
för ett sämre landslag att besegra ett av världens bästa landslag, till och med
i ett VM.

Det går att rucka på naturlagarna. Det går att som enhet bli
starkare än de enskilda bitarna var och en för sig.

Underskatta aldrig hungern och längtan efter att förverkliga en
dröm. Underskatta aldrig kollektivets oerhörda styrka och förmåga att gemensamt
uppnå resultat som utifrån, och spelare för spelare, inte borde vara möjlig.

Gennaro Gattuso satt i kalsongerna och lite berusad i italiensk
teve efter Italiens VM-guld 2006.

”Utan den där förbannade skandalen hade vi aldrig vunnit” sade han
och menade då upprinnelsen till den Calciopoli som hade dragits igång av
italiensk polis mot ett antal klubbar under våren samma år.

När ett kollektiv enas för en gemensam sak och när världen utanför
formar sitt mörker till ett långfinger eller till ett hån eller (ännu värre)
ett överlägset, snett leende, då finns det inga gränser för vad ett LAG kan
åstadkomma tillsammans.

Så när andra säger hur välmående och bekväm Messi sett ut inför VM
borde det skjuta upp röda varningsflaggor överallt. Ett VM i fotboll premierar
varken välmående eller bekvämlighet. Det är inte de bekväma som vinner
fotbollsmatcher. Det är de hungriga som gör det.

Med det skrivet, så har givetvis både Argentina och Messi
fortfarande chansen att kriga sig tillbaka till den hungern. Samma sak med ett
tyskt landslag som alltid varit väldigt bra på att enas som kollektiv, år efter
år, turnering efter turnering.

De fina matcherna står i kö. Till helgen väntar bland annat
Argentinas möjlighet till revansch när man ställs mot Mexiko och Danmark möter regerande världsmästarna Frankrike. Under
söndagen kommer turneringens monumentala gigantmöte när Spanien, som såg ut som
världsmästare mot Costa Rica, tar sig an ett sårat Tyskland.

Vilken match det blir.

Ett VM skapar i realtid, framför våra ögon, nya sagor, nya
sanningar, nya förverkligade drömmar. Och därför mer poesi.

Så tro aldrig att poesi är något för de snörpta munnarna på
landets kultursidorna.

Poesi är själva tillvarons hemspråk.