Svenska Cupen i helgen - Porten mot Europa

Svensk fotboll ÄR verkligen sina supportrar. Men svensk fotboll är inte BARA sina supportrar. Även den faktiska fotbollen har blivit bra mycket bättre de senaste tio åren.

Just nu skriver jag en bok om Djurgårdens sportchef Bosse Anderssons återkomst till svensk fotboll. Han avgick som klubbdirektör 2008 men kom tillbaka 2013 och således arbetat i tio år med att förbättra, förändra och utveckla Djurgården. Hans resa är unik och makalös. Att arbeta med boken har också fått mig att studera hur svensk fotboll utvecklats under de här tio åren. Det har hänt så otroligt mycket bara under de här åren. Vi har fått in unga, moderna tränare som alla arbetar enligt helt nya principer. Henrik Rydström, Kim Hellberg och Andreas Brännström är bara tre namn (det finns fler) som vridit och vänt på begreppet fotboll och som utvecklat både den taktiska och tekniska delen av sporten. Både ledare och spelare är oändligt mycket mer utbildade idag än de var för tio, femton år sedan.

Även arrangemangen har förändrats och förbättrats. Jag är tillräckligt gammal för att minnas den sorgliga gamla “Skandiacupen” som den hette i drygt tio år från mitten av åttiotalet… Ett försäkringsbolag klev in och köpte någon slags rättighet till Svenska Cupen. Intresset för cupen var minimalt. Jag minns en del ödsliga ökenvandringar på Nya Ullevi när Öis skulle spela i cupen och inte ens när samma lag faktiskt vann cupen (som fått tillbaka sitt gamla namn), en råkall vårdag 2000 var det särskilt många som höjde på ögonbrynen.

Svensk fotboll handskades dåligt med sina egna arrangemang.

Det intressanta är att den explosionsartade utvecklingen av internationell fotboll på tv och på skärmar fått den inhemska, faktiska live-fotbollen att blomma. Ju större och fler matcher vi kan se i en bekväm soffa, ju mer vill vi uppleva och ta del av den verkliga upplevelsen av att gå på fotboll live. Långsamt började väldigt många allsvenska lag att bygga en monumental supporterkultur. Fotbollen blev en estetisk fest. Idag är svensk supporterkultur en konstform i sin egen rätt och når flera gånger under en säsong absolut världsklass.

Även Svenska Cupen har fått lov att blomma och numera drar gruppspelsmatcher i iskalla minusgrader mellan AIK-Varberg på Skytteholms IP fullt hus. Det är en ren fröjd att se passionen och intresset, inramningen och engagemanget för cupen numera.

Samtidigt är Svenska Cupen en av två pokaler som delas ut varje år och cupen blir också en väg ut i Europa för lag som annars kanske inte har möjlighet att nå dit.

Jag hoppas ni såg sista gruppspelsmatchen mellan Malmö FF och Degerfors förra helgen. En fantastisk drabbning mellan ett tappert Degerfors och ett bollförande Malmö, inramat av ett mer än fullsatt Malmö IP. När MFF sent gör 2-1 och säkrar en plats i kvartsfinalen rives de låga skyltarna mellan supportrar och fotbollsplan, så tungt och mäktigt är trycket.

Till helgen drar kvartsfinalerna igång och det är idel fina matcher. Djurgården möter just Malmö FF på söndag, Kalmar FF tar emot Mjällby och svenska mästarna Häcken möter IFK Norrköping (som i sin tur slog ut IFK Göteborg förra helgen, vilket fick tränare Mikael Stahre sparkad). Dessutom är det derby på måndag, Hammarby-AIK.

Missa inte när Svenska Cupen i helgen kliver in i finalstadiet. Endast en match per omgång gäller. Jag tror på Malmö, Kalmar, AIK och så ger jag min skräll-röst till IFK Norrköping borta.